Vi gick där längs korridorerna i sjukhuset, kala, kalla, äckliga sjukhus... Jag HATAR sjukhus... Vi gick ut i bilen, började köra.. Jaha, vad gör man nu då.. Vad ska vi göra, vad gör man, vad borde man göra???? Vi ville bara springa in och hämta honom, väcka honom och ta med honom hem...Hans bilstol i baksätet var tom:-( Ingen Affe mera... Aldrig mera...

Vi bestämde oss för att sova i Hällevik hos Tobbes föräldrar ett tag, kändes konstigt att åka hem.. Men vi åkte iaf hem och packade ihop lite av våra saker vi behövde.... När vi gick in i lägenheten kändes det jättekonstigt... Affes kläder hängde där, hans säng var obäddad, hans leksaker, hans vällingflaskor, hans matstol i köket osv osv... Vi gick bara runt som två zombier, grät och luktade på allt.... Hans pyjamas som jag bytte precis innan vi åkte in låg på soffan.. Jag satte mig och luktade på den, la den sen i en plastpåse otvättad, där ligger den än idag och ibland kan jag inte låta bli att ta fram den och dofta på den... Den luktar välling och lite kräk, men det gör inget, den luktar Affe....

Vi packade ihop våra saker, sen körde vi bort till min familj, som alla befann sig hos min syster.... Vi stannade där en stund och pratade, skönt att bara få träffa alla.. Vi ringde även och bokade en tid för dem att få se Affe och säga hejdå, de åkte ner dagen efter...

De närmsta dagarna minns jag ärligt inte så mycket ifrån... Blommor, sms, brev, mail bara strömmade in.. Alla tankar värmde och var guld värda!!!! Vi var på dagis och hälsade på, underbara dagis, de har verkligen ställt upp för oss till 100%, jag är så glad att Affe fick lära känna dem och att de fick lära känna Affe....

Vi åkte även till Cilla och David och hälsade på.... Jag hade inte ringt Cilla, orkade inte, vågade inte, jag vet inte vad det var.... Men kände jag bara ville dit och kramas, träffas live....

Det var besök hos begravnmingsentreprenör, bokning av kyrka och begravning, bokning av präst, knåpa ihop dödsannonser och mitt i allt detta skulle man hinna sörja också.... Dessutom skulle vi på ultraljud i Karlskrona, för att se vad som gömde sig i min mage och hur den bebisen mådde....

En vecka efter Affes bortgång bar det till Karlskrona för detta ultraljudet... Vi var nervösa, och ju mer jag tänkte på det , ju mer fel var det på bebisen jag hade i magen... Jag och Tobbe hade pratat mycket om hur roligt det hade varit att få en liten tös till, men nu hoppades vi faktiskt lite på en gosse, det ska jag vara ärlig och säga...

Ultraljudet gjordes, allt såg bra ut och knappt 4 månader senare väntade vi en till synes frisk liten gosse... Vilken glädje mitt i all sorg!!!! Magen och Truls har varit till stor hjälp i vår sorg... Truls kan aldrig ersätta Affe, det ska han inte heller.. Men hans ankomst gjorde allt lite lättare i sinnet... Sorgen efter Affe är alltid där ändå.. Men Alice och Truls gör det mer värt att kämpa vidare... Hade jag inte haft dem, vill jag inte veta hur det hade varit...

En vecka efter detta, var det dags för begravning, 3 feb 2011!!!!!

En dikt skriven av Tobbe, som vi hade med i dödsannonsen....

Vi saknar dig så, Vår fantastiske son, Vår pojke av kärlek och ljus

Över Styx har du farit, till änglarnas stad, till en plats där vi ej får gå

Vi fick dig till låns, blott två knappa år, för att giva dig kärleken vår

Sköt om dig nu, Vi klarar oss nog, men saknaden den är så stor..