Dagen efter operationen vaknade vi och ringde upp till BIVA för att höra hur det gått med Affe under natten.. Allt hade gått toppen och han hade charmat personalen, som vanligt.. Nu låg han och tittade på film, så vi skyndade upp till honom...

Han blev så glad när han såg oss och ropade MAMMA PAPPA rakt ut!!!!

Vi satt hos honom hela förmiddagen och de tog bort sladd efter sladd... Det ända som var kvar till slut var dränet till såret, den var tvungen att sitta till morgondagen, det gillade INTE Affe... Den gjorde ont såklart, det var ingen liten slang...

Vi satt och pratade med personal och Affe ändå fram till 12, de kom och hängde upp julstjärnor i fönstrena, det snackade Affe mycket om...

När kl var 12 fick vi komma upp till avdelningen, kändes konstigt att det gick så snabbt... Hade man varit en vuxen som legat där så hade man väl inte blivit människa på flera veckor...

När vi kommit upp till avdelningen ringde jag hem till farmor och bad henne snällt att köra ner med Alice, nu ville vi ha henne här, och Affe hade frågat efter henne ett antal gånger... De skulle bli så glada att se varann igen!

Så rätt jag hade.. Alice och farmor kom vid 17-tiden och Alice sprang raka vägen in till Affe.. Han blev så lycklig, sken upp som en sol.. Alice drog fram en stol till Affes säng och klättrade upp.. Hon klappade honom på huvudet och sa: Lille Affe, är du sjuk??? Vad är det egentligen med dig???? Sen ville hon att jag skulle gå ut, hon ville ta hand om honom själv:-)

Den kvällen åt vi pizza allihopa på avdelningen, sen stannade Tobbe hos Affe under natten, vi sov på Ronald...

Dagen efter var det dags för Affe att slippa dränet, så bra det kändes.. Då kunde han äntligen börja så smått att pigga till igen, komma upp på benen lite...

Han fick fasta från kl 4 eftersom han skulle sövas när de tog dränet... Eftersom de sedan inte kunde ta emot honom förrän kl 14, fick de ju sätta dropp, för att han skulle få i sig tillräckligt...  så ännu en slang, men den skulle bannemig väck snart!

Tobbe och jag skulle gå med upp till op för sövning, Alice stannade på avdelningen och lekte i lekrummet... Vi fick gå därifrån direkt när han somnat.. Det skulle ta ca en halvtimme, sen fck en av oss komma till uppvaket... Tobbe valde att gå dit, jag och Alice gick till Ronald och fixade mat till kvällen, som vi skulle ta med upp på avdelningen...

Allt hade gått bra och när han vaknade var det första han frågade efter glass:-) Det fick han såklart.....

Efter detta var det en helt annan gosse.... Nu ville han upp och sitta i vagnen, och när vi åt den kvällen vräkte han i sig potatisgratäng:-)

Dagen efter, alltså 3 dagar efter operation, så började Affe vilja upp och röra på sig.. Det gick väldigt stapplande i början, men det blev snabbt bättre.. Man gick dock och höll i honom hela tiden, var ju jätterädd att han skulle ramla... Men nu började han blir sig mer och mer lik, helt otroligt så snabbt det gick!

Det var ju fredag och när jag frågade Affe vad han vill ha till fredagsmys svarade han "färnor" (chipsstjärnor).. Jag körde och handlade lite, sen åt vi pizza, igen... Blev mycket sån mat där nere, enkelt och snabbt.. Tur vi inte var där så länge..

Man träffar ju rätt mycket familjer där på avdelningen och vissa har varit där länge länge länge... Nån väntar på ett nytt hjärta, har legat där i 9 månader och vet inte när, eller OM det kommer nåt nytt hjärta!!! Det är verkligen kämpar på denna avdelningen, både barn och föräldrar.. Både underbart och sorgligt att se... Och på nåt konstigt vis så tycker man synd om alla andra, ändå är man där, för precis samma sak!

Återstående dagar stod enbart för återhämtning och det var precis vad Affe gjorde, återhämtade sig i raketfart!

På söndagen fick vi komma ner hela familjen till Ronald Mc Donald.. Här blev Affe ännu piggare, säkert för att han slapp sjukhusmiljön... Vi hade verkligen en riktig myseftermiddag/kväll på Ronald...

Dagen efter skulle vi bara upp på avdelningen och göra de sista kontrollerna, sen bar det hemåt.... Nu var Affe trött på alla som skulle kolla än det ena än det andra på honom, så han började skrika så fort nån kom i närheten som hade sjukhuskläder... Fullt förståeligt efter vad han gått igenom senaste veckan, och så tålig han ändå varit!!!!

6 dagar efter operationen åkte vi hemåt, härligt........

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jaha, nu har det gått ett tag sedan jag skrev sist.. Vi har passerat 1-årsdagen för Affes bortgång och även hans 3-årsdag!!!!! Hans 3-årsdag ja... Vi har i familjen sagt att vi ska ha en riktig familjedag varje år på Affes födelsedag, där vi hittar...

Idag kom då reportaget i BLT, tycker det blev jättebra och Viktoria som gjorde det fick med det viktigaste... Sen kan ni ju läsa här oxå, trevligt med massa besökare tycker jag!!!!! <3 Och skriv gärna en liten kommentar, alltid trevligt!   Vad...

Vi bokade alltså tid med ett Medium, för att vi hört diverse saker i huset, absolut inget läskigt, mest nyfikna på vad det var!!!! Ingen av oss har väl egentligen trott så mycket på sånt här, men ska säga att efter Affes bortgång vill man tro en mass...

Ja tänk, det är snart ett helt år sedan han lämnade oss... Tiden har gått så snabbt... Ena sekunden känns det som om det var igår han var här och andra så känns det som om det var evigheter sedan... Hur som helst så saknar man honom mer än någons...

Ja, hur har Alice varit i det hela.. Vad har hon sagt, gjort och betett sig i olika situationer... Hur gör man som storasyster när sånt här händer och hur tänker man?????? Vi har alltid försökt vara så lyhörda vi bara kan när det gäller Alice funderi...