Mammas gosse sluppit respiratorn!!!! Älsklingen <3    Amning och sondmatning innan vi lämnade intensiven!!!   Yihaaaaa, nu ska jag till avdelning 67 och bo med mamma och pappa!

  Hemfärd då ja, med min "lilla" mössa:-)

Resten av tiden i Lund rullade bara på med en enda väntan... Affe slapp ganska snabbt respiratorn efter operationen för han höll sig stabil, operationen hade verkligen blivit lyckad!!!! Läskigt när de hade tagit väck respiratorn, innan han hade vant sig vid att inte ha den.... När han hostade såg man att han gjorde det, men man hörde det inte, likadant när han försökte skrika... Till slut kom det ett litet ynka skrik och han lät verkligen ynklig, men han var snabbt tillbaka igen... Efter ett par dagar utan respiratorn fick vi komma till avdelning 67 igen, han var så pass pigg att han inte behövde intensivvård mera.. Skönt men konstigt... Det var på nåt sätt väldigt tryggt på intensiven med personal dygnet ruunt, nu skulle vi börja sköta honom själva.... Samtidigt var det ju en skön känsla att han hade piggnat till så pass...

Nu hade vi varit i Lund 10 dagar.. Gissa om vi saknade Alice... Vi bestämde att farmor skulle komma ner med Alice den helgen, nu var det torsdag... Alice bodde hemma hos oss med farmor, som lämnade och hämtade på dagis och försökte hålla vardagen igång för Alice... På fredagen kom farmor och Alice ner till Lund och stannade till söndagen, åh vad underbart! Jag, Alice och farmor bodde nere på Ronald Mc Donald, Tobbe var med Affe på avdelningen... Men vi var ju alla där under dagtid... Alice var nog mest glad över att träffa "Lilleboren", det märktes att hon saknat honom... Och hon älskade att vara i lekrummet, både på sjukhuset och på Ronald Mc Donald..... Under tiden som farmor var nere, så passade vi på att åka iväg lite med Alice, så fick farmor passa Affe... Alice behövde verkligen lite egentid med mamma och pappa nu!

På söndagen var det dags för Alice och farmor att åka hem igen, vi körde dem till tåget, när de gått från bilen brast jag... Jag visste ju att Alice hade det bra med farmor, men att veta att man ska vara ifrån sin lilla 2-åring på obestämd tid är ingen rolig känsla....

Vi stannade i Lund ca 1 1/2 vecka till, allt flöt på, sen tyckte läkarna vi kunde åka hem i väntan på nästa operation, som de trodde kunde bli när Affe var ca 6 månader.... VA??????? skrek jag!!! Menar ni att jag ska vara hemma med honom och sköta honom själv med medicinering, sond och allt??? Jadå, Ellinor, du lär dig!!!! Jag blev riktigt nervös, samtidigt som jag var glad att få komma hem till Alice... Vi fick lära oss vilka mediciner och hur mycket, några timmar senare var vi på väg hem... Här är det snabba bud vill jag lova...

Det var medicindags 5 ggr om dagen, 08.00 14.00 16.00 20.00 och 24.00 Sen var det bara att hålla reda på vilken medicin som skulle tas när och hur mycket... Snacka om att man dubbelkollade 711ggr... Men snacka även hur snabbt man kommer in i det och vänjer sig... Sonden valde Affe att dra ut första kvällen.. Jag tyckte han såg så sjuk ut med sonden, så vi valde att ge honom flaskan ist och kämpa med det, så slapp vi den förbannade sonden...

Vi kom hem i mitten/slutet av mars och mina kommande månader, fram till augusti, när det var dags för nästa besök i Lund, innehöll medicinering, matning (hade svårt att få i honom mat och fick skriva upp varje ml.. Han var tvungen få i sig viss mängd i och med att han fick vätskedrivaande medicin.. Ibland ville man bara bända upp munnen och hälla i honom...) underhålla storasyster, som inte fick vara på dagis för infektionsrisken...Det var läkarbesök i Kristianstad varje vecka, men detta gjorde iofs bara gott, då fick man bekräftelse att allt var ok.. Dessa kommande månader gjorde hårt på mig, på hela familjen.... Ett litet spädbarn som man inte visste hur han mådde och en nervös känsla om vad som skulle hända... Och stackars Alice fick stå till sidan väldigt ofta, så där gjorde det dåliga samvetet sitt... Detta liv önskar jag inte min värsta fiende... Men man höll humöret uppe och levde på, man hade inte så mycket val......