Efter att vi kom från Lund denna gången ska jag säga att vi fick en helt underbar tid med Affe.. Om man klart bortser från Svininfluensan som kom som en hysteri den hösten... Men Affe var bland de första att få den, redan när den kom till Skåne...

Matningen blev helt plötsligt enklare, säkert av att det på något sätt blev en lättnad för en annan, att Affe ändå var rätt pigg... Eller rätt pigg, jag tyckte han var jättepigg.. Från och med nu tog han sig jättebra och det var nog aldrig någon som skulle kunna tro att han var så dålig som han var... Visst var det skönt, men samtidigt förstod ibland inte folk varför jag var så nojjig...

Handspriten och handspritsservetter var min bästa vän, det bar jag med mig överallt och torkade allt som kom i Affes närhet.... Framför allt minns jag kundvagnarna i affären, där var jag snabb:-)

Besöken hos läkaren i Kristianstad blev färre också.. När vi var hos dem i aug, ett par veckor efter Lund sa de att det räckte om vi sågs framåt jul... Då fick jag panik.. Det är ju där jag fått bekräftelse att han är ok, så jag kan fortsätta i lugn och ro... Men när jag fått smälta detta insåg jag ännu mera att Affe är ganska pigg ändå, och det fanns alltid folk där nere jag kunde ringa när som... Fick tom läkarens privata mobilnr....

Så förutom svininfluensan den hösten/vintern och såklart oron för vad som skulle komma längre fram, så hade vi en underbar tid med Affe, från aug -09 tills operationen i Nov -10... Och ju äldre han blev ju lättare blev det, eftersom man fick bättre och bättre kontakt med honom...

Hösten höll vi oss mest hemma, och sen kom julen.. En helt underbar jul med två helt otroligt glada barn.. Jag trodde att Affe skulle bli sen i utvecklingen men det var tvärtom.. Men det är något som jag sett hos många sjuka barn, de blir liksom lite lillgamla... Hur som helst var han den absolut goaste ungen jag skådat (såklart mina andra oxå), så snäll och beskedlig, gjorde aldrig en fluga förnär... (förutom ett litet nyp på syrran ibland:-)

År 2010 kom och det var dags för Lilleman att fylla 1 år... Jag var så lycklig att vi fick vara med om detta... Efter allt som hände i början då hans liv hängde på en skör tråd, och nu satt vi här med en "vanlig" 1-åring... Han såg så fullt frisk ut som en unge kan bli... Han var aldrig mer trött än nån annan, han bangade aldrig för att göra nåt för att han inte orkade... Han lekte och röjde som vem som helst och han var världens lyckligaste gosse!!! (Jag ska lägga in lite bilder sedan så ska ni få se vad jag menar!!!!)

Under hösten/vintern började jag även jobba lite grann... Tobbe blev arbetslös då, så jag tyckte det var skönt att komma igång lite och komma hemifrån en aning... Men när Tobbe i början på april fick reda på att han fick jobb, bestämde jag mig för att gå hem över sommaren, jag hade ju massa föräldrardagar att ta ut... Tobbe började jobba 1 maj, och jag slutade 1 juni.. Så under maj månad fick vi pussla med lite barnvakter hit och dit, men det löste sig!!!

I början av sommaren när vi var på läkarbesök i Kristianstad, bestämdes det att det skulle göras ett dygns-ekg... Vi skulle alltså ner och sätta på Affe en ekg-maskin en morgon, sen skulle han gå med den till nästa morgon... Jag tänkte, hur ska detta gå, han kommer ju dra och slita i den... Men ack så fel jag hade, han gillade bara läget, som alltid... Han hade ett antal sladdar på kroppen och dosan som sladdarna gick till hängde på en liten väska på ryggen... Under detta dygnet skulle jag skriva ner om han gjorde nåt speciellt.. Tex om han skrek skulle jag skriva det, och vilket klockslag... Om han sprang skulle jag skriva det osv... Denna koll gjorde de för att se om han hade några hjärtklappningar kvar, vilket han INTE hade!!!!!

Den sommaren, 2010, var den bästa någonsin... Jag var med barnen i långasjön, vi var på utflykter, leklandet, jag lite varstans och ungarna älskade det.. Nu hade de ju börjat leka lite med varann också.. Alice var 3 1/2 och Affe var 1 1/2... Vi fick också under sommaren reda på att Affe fick plats på treklangens förskola, samma som Alice gick och skulle börja skolas in i mitten på aug :-)

Inskolningen på dagis gick fint, han stormtrivdes där.. Han älskade sitt "dadis".. Han pratade mycket om barnen där och framförallt om fröknarna: Dana(Diana) Tina(Christina) Anna, Lena och MIlla(Camilla)...

Under denna hösten var han inte sjuk en enda gång.. Jag trodde jag skulle få ha honom hemma var och varannan dag, men inte en enda gång... Det var underbart att se honom på dagis och det var underbart att höra från personalen att de inte märker nån skillnad från de andra barnen...

Den hösten gick jag arbetslös på halvtid och var föräldrarledig halvtid! Jag  vikarierade dock lite extra inom barnomsorgen i Mörrum, och jobbade en del på Norrevångs förskola då...

Jag njöt verkligen av livet nu och Affe mådde just nu väldigt bra i mina ögon... Vi hade även ett nytt litet knyte i magen, som vi efter många om och men hade bestämt oss för att behålla... Det är tufft att gå igenom en graviditet mitt i allt detta, men det var som vi sa, vi vet inte när Affe är färdig, om han nånsin kommer bli det, så vad ska vi vänta på.. Så till maj skulle det komma tillskott i familjen Bäckström.. Många tyckte nog att nu var vi inte kloka nånstans...

Helt plötsligt en dag när jag hade hämtat barnen på dagis och kom hem igen, hade jag ett missat samtal från skyddat nr och dessutom ett meddelande på mobilsvar... Kvinnan på mobilsvar sa ungefär såhär: Hej, jag heter XX och ringer ifrån Barnsjukhuset i Lund. Jag vill att du ringer upp mig på XX nummer.. Här fick jag en klump i magen kan jag säga.. Är det nu det ska börja???? Jag ringde upp henne med en gång och då frågade hon om jag inte pratat med vår läkare i Kristianstad.. Nej, sa jag, inte sedan i juni månad, nu var det slutet på oktober!

Oj, sa hon.. Då får du nog ringa honom, för jag får inte säga mer... Eh, nähe!!!!

Jag ringde upp Jan, vår läkare meddetsamma men fick inte tag på honom.. Jag ringde Tobbe oxå, så vi försäkte på varsitt håll... Till slut fick Tobbe tag på honom och han berättade att de hade bestämt att det var dags för den förberedande operationen och att den "stora" operationen skulle bli förmodligen om ett halvår, i maj kan jag tänka mig, sa han då...

När de lagt på så tittar jag och Tobbe på varann och sa, I MAJ????? Vi ska för tusan föda barn i maj... Hur kunde vi köra ihop det såhär??????? Men vi skrattade bara åt hela saken... Jag blev mest orolig för mitt blodtryck, har ju haft problem med det de tidigare två gångerna, och nu med detta hängande över sig, men vi skulle fixa detta!!!!!! Om jag så skulle sitta där med stor mage i vecka 40 och få värkar, eller om jag så skulle sitta där med en 1-veckas bebis vid bröstet så skulle vi fixa detta!!!!! En sak i taget bara!!!!!

Jag ringde upp damen från Lund dagen efter och vi fick ett operationsdatum, den 23 november skulle det bli av......