Avdelning 67 LUND   Affes tavla på BIVA   Kollar tv..   Sover med favoriten Laban, som han fick av oss efter op...   Så här ser det ut!   Glad kille kommen till avdelningen..   Nu är syrran med på plats:-)   Stora julgranen i entren:-)   Dränen borttagen.. Fortfarande lilla slangen på magen kvar!!   Nu ska det bli potatisgratäng:-)   Ska jag sova nu?????   Stå på benen första gången efter op, bäst pappa håller mig!   De pillar på mig ÖVERALLT!!!! Till och med när jag cyklar!   Kel med mamma!   Älsklingar!   Glass e gott!   Nu ska jag kolla teletubbies!   Ute och går med dockan!   Glass igen.. Som patient får man äta hur mycket glass man vill!   Mitt ärr på bröstet...   Frukost i matsalen på avdelningen!   Lek o bus!   Bygga torn....   ...och såklart välta det...   Kollar tv med syrran!   Provar dockkläder...   Familjemys!   Kollar film på Ronald!   Måste ju kolla mammas iphone oxå!  Hemma i Mörrum igen!

Dagen efter operationen vaknade vi och ringde upp till BIVA för att höra hur det gått med Affe under natten.. Allt hade gått toppen och han hade charmat personalen, som vanligt.. Nu låg han och tittade på film, så vi skyndade upp till honom...

Han blev så glad när han såg oss och ropade MAMMA PAPPA rakt ut!!!!

Vi satt hos honom hela förmiddagen och de tog bort sladd efter sladd... Det ända som var kvar till slut var dränet till såret, den var tvungen att sitta till morgondagen, det gillade INTE Affe... Den gjorde ont såklart, det var ingen liten slang...

Vi satt och pratade med personal och Affe ändå fram till 12, de kom och hängde upp julstjärnor i fönstrena, det snackade Affe mycket om...

När kl var 12 fick vi komma upp till avdelningen, kändes konstigt att det gick så snabbt... Hade man varit en vuxen som legat där så hade man väl inte blivit människa på flera veckor...

När vi kommit upp till avdelningen ringde jag hem till farmor och bad henne snällt att köra ner med Alice, nu ville vi ha henne här, och Affe hade frågat efter henne ett antal gånger... De skulle bli så glada att se varann igen!

Så rätt jag hade.. Alice och farmor kom vid 17-tiden och Alice sprang raka vägen in till Affe.. Han blev så lycklig, sken upp som en sol.. Alice drog fram en stol till Affes säng och klättrade upp.. Hon klappade honom på huvudet och sa: Lille Affe, är du sjuk??? Vad är det egentligen med dig???? Sen ville hon att jag skulle gå ut, hon ville ta hand om honom själv:-)

Den kvällen åt vi pizza allihopa på avdelningen, sen stannade Tobbe hos Affe under natten, vi sov på Ronald...

Dagen efter var det dags för Affe att slippa dränet, så bra det kändes.. Då kunde han äntligen börja så smått att pigga till igen, komma upp på benen lite...

Han fick fasta från kl 4 eftersom han skulle sövas när de tog dränet... Eftersom de sedan inte kunde ta emot honom förrän kl 14, fick de ju sätta dropp, för att han skulle få i sig tillräckligt...  så ännu en slang, men den skulle bannemig väck snart!

Tobbe och jag skulle gå med upp till op för sövning, Alice stannade på avdelningen och lekte i lekrummet... Vi fick gå därifrån direkt när han somnat.. Det skulle ta ca en halvtimme, sen fck en av oss komma till uppvaket... Tobbe valde att gå dit, jag och Alice gick till Ronald och fixade mat till kvällen, som vi skulle ta med upp på avdelningen...

Allt hade gått bra och när han vaknade var det första han frågade efter glass:-) Det fick han såklart.....

Efter detta var det en helt annan gosse.... Nu ville han upp och sitta i vagnen, och när vi åt den kvällen vräkte han i sig potatisgratäng:-)

Dagen efter, alltså 3 dagar efter operation, så började Affe vilja upp och röra på sig.. Det gick väldigt stapplande i början, men det blev snabbt bättre.. Man gick dock och höll i honom hela tiden, var ju jätterädd att han skulle ramla... Men nu började han blir sig mer och mer lik, helt otroligt så snabbt det gick!

Det var ju fredag och när jag frågade Affe vad han vill ha till fredagsmys svarade han "färnor" (chipsstjärnor).. Jag körde och handlade lite, sen åt vi pizza, igen... Blev mycket sån mat där nere, enkelt och snabbt.. Tur vi inte var där så länge..

Man träffar ju rätt mycket familjer där på avdelningen och vissa har varit där länge länge länge... Nån väntar på ett nytt hjärta, har legat där i 9 månader och vet inte när, eller OM det kommer nåt nytt hjärta!!! Det är verkligen kämpar på denna avdelningen, både barn och föräldrar.. Både underbart och sorgligt att se... Och på nåt konstigt vis så tycker man synd om alla andra, ändå är man där, för precis samma sak!

Återstående dagar stod enbart för återhämtning och det var precis vad Affe gjorde, återhämtade sig i raketfart!

På söndagen fick vi komma ner hela familjen till Ronald Mc Donald.. Här blev Affe ännu piggare, säkert för att han slapp sjukhusmiljön... Vi hade verkligen en riktig myseftermiddag/kväll på Ronald...

Dagen efter skulle vi bara upp på avdelningen och göra de sista kontrollerna, sen bar det hemåt.... Nu var Affe trött på alla som skulle kolla än det ena än det andra på honom, så han började skrika så fort nån kom i närheten som hade sjukhuskläder... Fullt förståeligt efter vad han gått igenom senaste veckan, och så tålig han ändå varit!!!!

6 dagar efter operationen åkte vi hemåt, härligt........