Ja, vi kom ju hem från Lund i mitten/slutet av mars... Det var verkligen blandade känslor.. Både nervöst, konstigt, men samtidigt skönt att vara samlade hela familjen! Under tiden i Lund var vi båda sjukskrivna, nu skulle Tobbe börja jobba, men jag fortsatte vara sjukskriven och skulle vara fram till den första operationen! Skönt iaf att slippa slösa på sina föräldrardagar under denna jobbiga tid!

Eftersom inte jag var föräldrarledig så tog Tobbe föräldrarledigt måndagar och fredagar fram till sommaren. Det var skönt för mig med lite avlastning.. Bara få komma ut ensam på en kort promenad och hämta energi var tvunget, man behövde all energi man kunde få!

Mitt i detta jobbiga bestämde Tobbe och jag att det skulle bli giftemål..Har vi klarat nåt sånt här och vuxit ihop, ska vi klara allt!!! Dessutom var det skönt att ha nåt trevligt att fokusera på emellanåt.. Den 6/6 -09 skulle vi stå i kyrkan och säga ja till varann, MYYYS!

I slutet av april så började Affe att hosta nåt grymt.. Jag åkte till akuten i Karlshamn, men när det inte var nån där som ens kunde lyssna på honom vända jag på klacken och gick därifrån, styrde istället bilen mot Kristianstad!!!! Där mötte vi upp Tobbe, som då jobbade i Kristianstad... De tog emot oss omgående på barnakuten och de bestämde sig för att göra ett test för att kolla om det var rs-virus.. Jag tyckte det var konstigt eftersom han hade börjat bli vaccinerad mot just rs-viruset... Men de ville göra det ändå... Efter nån timme fick vi reda på att det var precis det det var... RS-virus för mig då var lika med döden, särskilt för barn med andra sjukdomar! Eftersom han hade fått en spruta så fick han en mildare variant, det var väl för väl det... Vi fick inhalator med oss hem och slapp bli inlagda nu, SKÖNT!!!! Det vände rätt snabbt efter denna dagen!!!!

Annars kämpade vi på som bara den.. Matning tog en stor del av vår dag, det var inte mycket man ville ha, och vad ska man göra??? Man kan ju inte mer än erbjuda.... Medicinerna lärde vi oss som sagt rättså snabbt och Affe var alltid så duktig på att ta dem, aldrig nån protest, mammas pojke det:-)

Underhållning av lilla Alice tog ju sin tid också, hon fick ju inte vara på dagis för infektionsrisken... Som hon saknade sina kompisar.. När det blev lite varmare ute gick vi ibland ner när de var ute på gården och lekte en stund.. Det var nog tur att hon inte var äldre ändå, idag hade hon rivit huset om hon inte fått komma till dagis:-)

Jag fick ju inte gå i några barngrupper, så blev inget öppna förskolan, inget babycafè och ingen föräldrargrupp... Men man vande sig vid det livet också, det är mest nu efteråt man kan tänka på hur segt det faktiskt va.. Men jag hade fullt upp och tankarna på annat... Dessutom fick jag ju klart vara med de jag älskade allra mest, mina barn... Men visst saknade man att komma ut lite..

Tänk när vi hade bestämt bröllopsdag, dagen då det även skulle bli dop för lille Affe, då fick jag ringa till vår hjärtläkare i Kristianstad och frågar om vi "får".. Det skulle ju bli en del folk, var det okej liksom??? Han skulle vara ca 4 månader då, så det var helt okej... Konstigt bara, när man ska behöva fråga om lov för en sån sak!!!! Skönt iaf att det kunde bli av!!!!

Tiden fram tills dess gick bara, vi var i Kristianstad varje vecka och vägde på bvc varje vecka.. Det här med Affes vikt gjorde mig galen.... Men han tog sig uppåt, sakta men säkert...

Sommaren efter dop/bröllop gick också utan nåt speciellt.. Affe växte, blev mer medveten och det kändes väl en aning lättande.... Det var en varm sommar, vi var mycket på stranden och umgicks en del med familjen Laura och Henrik!!!

I augusti var det då ett besök i Lund som gällde, för att se hur allt stod till och vad som skulle hända.... Det var kardiologen Peter Munkhammar som tog emot oss igen.. Han blev så glad av att Affe såg så pigg och glad ut... Men det var så Affe var, han var ALLTID glad, glad för varje dag han fick vara med om..

Han började göra ultraljud på Affe, sen ringde han ner kirurgen.. De sa alltid: Jag gör ultraljudet färdigt, sen pratar jag om vad jag sett osv... Det kunde vara jobbigt ibland, det kunde ju ta uppåt en timme ibland innan de var färdiga...

När kirurgen, Sune, kom ner, han som då skulle göra operation på Affe, började de snacka lite... Sen började predikan...:

Affe är alldeles för pigg för att bli opererad nu... EH, JAHA!!!!???? Jag var så inställd på att det skulle bli operation och att vi skulle få komma igång med detta, så jag blev först förbannad.... Men sen fick de förklarat för mig att det faktiskt var bra.. Hålet i hjärtat hade växt igen och han mådde så bra och svarade så bra på medicinerna... Det kunde kanske ta åratal innan det blev tal om operation, men det var bäst att göra den stora operationen runt 2-2 1/2 års ålder... Innan dess skulle det göras en förberedande operation..... Nu ska ni åka hem och leva på som vanligt... Alice kan börja dagis, du kan börja ta föräldrardagar och du kan skriva in Affe på dagis också, när ni nu vill att han ska börja.... Över bara några timmar fick vi ett helt annat liv, men fortfarande med oron vad som skulle hända... Men lite mera frihet... När vi satte oss i bilen och åkte hemåt, ska jag ärligt säga att det kändes som vi åkte ifrån BB... Nu kunde jag börja njuta en aning av mitt barn iaf.. Och hoppet om en bra framtid, den var stor!!!!!!