Ja, tiden i Lund levde man som i en bubbla.. Tur jag skrev en liten dagbok när vi var där nere, som sjuksköterskorna på BIVA gav mig, dessa underbara människor!!! Jag och Tobbe hade särskilt en favorit som hette Lisa, hon var en underbar människa som verkligen jobbade på rätta stället..

3 dagar efter att vi kom ner till Lund fick vi ha ett samtal med en barnkardiolog (hjärtspecialist).. Han berättade om planerna för Alfred och även om hans fel som han hade... Det kändes som det var fel på hela det lilla livet..

Han berättade att det skulle göras en operation på Affe för hans hjärtklappningar.. Denna operation är rätt enkel och vanlig bland vuxna människor, men det fanns ingen så liten i Sverige som gjort det innan.. Det var inte ens någon i Lund som vågade på sig att göra operationen, så därför skulle de ringa in en läkare ifrån Danmark.. Han berättade att de skulle gå in genom ljumsken, lirka sig upp till det lilla hjärtat och där bränna bort den banan som gör att han har dessa extraslag... Läkarna var väldigt skeptiska och Peter Munkhammar, som kardiologen hette, sa till oss: Vi får låta naturen ha sin gång.. Men jag har en gnutta hopp och det är det ni får hålla tag i... Behöver jag säga att vi blev nere denna dag???

Det var alltså fredag nu och på måndagen skulle det ske en operation, nu kunde jag ännu mindre äta... Jag hade inte ätit sedan tisdag-frukost, innan vi gick till bvc och fick reda på allt, det var omöjligt... Öste i mig vätska iaf!

Jag kom ihåg här att jag tänkte: Vilket datum är det på måndag??? Det var den 2 mars... Jag fick lite obehagskänsla, för min pappa dog den 3 mars, 6 år tidigare.... Jag försökte vifta bort det ganska snabbt, vi skulle ju trots allt fixa detta, men i bakhuvudet fanns tanken om att det värsta faktiskt kunde hända...

Denna dagen fick vi även flytta från patienthotellet till Ronald Mc Donald... Ett jättemysigt ställe, där man hade eget rum, egen kyl/frys, eget skafferi, vilket gjorde att vi kunde handla hem saker och laga mat själva, detta blev ju betydligt billigare... På Ronald Mc Donald fanns tre våningar, vi bodde på markplan, i rummet "kamelen", alla rum hade olika djurnamn...

På lördagen kom Åsa, Lasse, Filip och Alexandra ner... Tacka Gud att vi fick lite rena kläder, andra nödvändiga saker och vi fick ner bilen... Alla gick in till Alfred på intensiven, sen gick vi ut och åt.. Jag kunde som vanligt inte få ner en bit, kände mig helt borta...

På kvällen när vi var uppe hos Alfred pratade vi för första gången på riktigt med Alfreds rumskompis Adams föräldrar.. De hade gjort en jätteoperation på sin lille Adam, som då vägde 1,9kg.. Allt hade gått vägen och det gav oss massa hopp!!!

När ens barn ska opereras brukar man ju vara med på morgonen och bada barnet osv... När jag gick ifrån intensiven på söndagskvällen sa jag till sköterskorna att jag vill inte ens komma upp på morgonen innan operation... De förstod mig så det var helt ok.. Jag orkade helt enkelt inte..

De sa att operationen skulle ta ca 4 timmar och de började vid 9... De skulle ringa så fort de var färdiga...

Vi fick inte för oss att göra något denna dag så vi bara flummade runt som två yra höns på Ronald Mc Donald... När klockan blev 14-15, och ingen hade ringt, började vi oroa oss... Klockan stod på 15.50 när telefonen ringde, man vågade knappt svara... Det var från BIVA och de frågade: Vart är ni??? Ja, sa Tobbe, vi ligger och väntar på besked från operationen... Hade blivit missuppfattning.. Sjuksköterskorna trodde ju läkaren skulle ringa, vilket de brukar, men han hade bråttom tillbaka till Danmark, så han trodde sköterskorna skulle ringa...

Allt hade iaf gått bra och Affe hade varit tillbaka på BIVA sedan 2 timmar tillbaka, SUCK! Men, men, allt hade gått bra och det var det viktigaste...

Denna lyckan var obeskrivlig.. Det var bara en liten operation och så mycket mer hade vi att vänta, men jag var så lycklig.... Kutade rent ut sagt upp till Affe och pussade på hela honom...:-) Efteråt körde vi i ilfart till Mc Donalds, jag kände hunger-känsla för första gången på en vecka.. Tryckte i mig två meal utan problem... Allt hade lättat en aning.....

  Första bilden på gossen på förlossningen!!!

  I pappas famn på BB!   Hemkommen!   Med syrran:-)   Sover gott och ingen har en aning vad som väntar!   Precis kommen till Lund!   Ja, såhär är det på BIVA, overkligt kan jag säga!  Lilla gossen med respirator!!